Ja, alltså inte "äntligen backintervaller" som i "åh, vad jag har längtat", utan mer "yes, jag gjorde det!". Jag har märkt att jag har en tendens att nedvärdera min träning. Jämfört med "alla" andra känns det som om jag aldrig tränar lika länge eller lika intensivt. Och så kan det nog vara. Men för mig är det bra. Så det så.
Det var riktigt härligt väder i morse också och efter en kopp te kände jag att kroppen var pigg nog för ett ute pass och allt annat stämde också, så jag joggade iväg mot en riktigt jobbigt backe. Bara joggen dit ca 1,5 km var jobbig... 5 gånger tog jag mig uppför backen, sen fick det räcka. Tänker att det är bäst att börja lite lugnt;-) Gjorde lite armhävningar och negativa pullups (dvs. hoppade upp och försökte hålla emot på vägen ner) på en lekplats med barnen också.
Igår var jag inte alls pigg på träning men allmänt plock och fix och rensande i trädgården räknas i alla fall som vardagsmotion för mig.
Bra helg matmässigt också. Jag har inte ens varit sugen på särskilt mycket onyttigheter alls. Kan bero på viss overload från förra veckan kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar