tisdag 15 maj 2012

Det där med vågen

Innan barnen föddes hade vi inte ens en personvåg. Det var svärmor som var på besök när L var liten som tyckte vi behövde en för att se hur mycket hon vägde, så hon köpte en. 

Nu har jag svårt att låta bli att ställa mig på den varje morgon. Jag fattar bara inte varför jag gör det eftersom jag vet att det varierar så himla mycket efter vilken dag i månaden det är, vad jag ätit dagen (eller dagarna?) innan osv. I lördags visade den en bra siffra och i morse en dålig siffra. Jag försöker verkligen att tänka på hur lite vikten säger, men det är inte lätt alltid. Lägg till griniga barn som bara kivas med varandra på det och morgonen kunde ha startat bättre. Men jag "mutade" dem med pancakes till frukost (smakade två små själv) och sen var alla på bättre humör. 

Vi har besök  på jobbet (igen) och igår blev det thaibuffé till lunch. Trots att jag gjorde bra val så är det nog mer socker i såserna än man kan tro och det visar sig ju direkt på vågen. Jag tog wokade grönsaker med en massa brokkoli, kycklingspett och lite kött i kokosmjölk med så lite sås som möjligt. Inget ris och inget friterat fastän jag var bra sugen...

Ingen träning igår förutom en promenad på 5 km i rejäl snålblåst och lite regn. Skönt ändå faktiskt!

7 kommentarer:

  1. Det är nog bara vatten som bands med kolhydraterna och extra saltet igår (thaimaten alltså) Kör cardio med tjocktröja och byxor så är det över:-) Lägg undan vågen, packa ner den:-)

    SvaraRadera
  2. Tack för pepp! Jag vet ju att du har helt rätt. Jag ska nog faktiskt ta och gömma undan den där vågen i någon garderob.

    SvaraRadera
  3. Ja, vågen säger egentligen inte mycket och ändå kan man inte låta bli den!

    SvaraRadera
  4. Jag känner mig helt ok om jag INTE väger mig... Så min är nedpackad:-) Var rädda om er tjejer! Kram
    PS Ni vet väl att ex salt binder 50 ggr sin vikt i vatten... Ät en näve jordnötter och gå upp 1/2 kg i vikt tills dagen efter (men som sedan så klart försvinner)

    SvaraRadera
  5. Ja, det där med saltet är ju också värt att tänka på. Det hade jag faktiskt glömt. Tack igen! Det känns lite bättre nu:-)

    SvaraRadera
  6. Även jag är en sån där som inte kan låta bli att väga mig varje morgon. Jag har lärt mig att jag går upp minst ett kilo runt ägglossning, går ner det efteråt, går upp ett kilo igen inför mens och går ner det efteråt. Det dumma är att jag inte har jättekoll på när det är de där dagarna innan vilket gör mig ännu mer nojjig när jag håller på och väger mig stup i kvarten.

    Så jag gav bort min våg!
    Jag försökte gömma undan den ett tag, eller batterierna i alla fall, men det dröjde inte länge förrän jag letade rätt på dem och vägde mig en dag ändå. Och dagen efter. Och dagen efter det. Haha! Men nu är den helt ute ur huset! (Fast jag kom på att jag kan väga mig på wii-brädan.. Skit också.)

    En annan sak jag lärt mig är att efter en bunke B&J så går jag upp drygt ett kilo ett par dagar senare. (Nej, inte direkt dagen efter, konstigt nog.) Och det tar en heeel vecka att bli av med den där vätskan och komma i nivå igen. Så varje stort kolhydratsintag ger en veckas förskjutning på ett eventuellt viktmål. Inte värt det om man har bråttom alltså ;)

    Men värst vad jag kom igång med skrivandet då, sorry.. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen mig! Det är ju precis så där det pendlar. Men jag tror nog att om vågen inte stod där så skulle jag inte leta på den. Tror jag...
      Jag har ju inget speciellt viktmål. Jag vill mest få bort allt häng på baken och låren!

      Och skriv så långt du vill. Det är ju bara kul!

      Radera