Känner mig lite smått besatt

Jag är faktiskt rätt trött på att tänka på kroppsformen hela tiden nu. Ja, jag känner mig lite smått besatt faktiskt. Nu är ju inte det nåt nytt, utan så har det nog varit en väldigt stor del av mitt liv. Skillnaden nu är att jag känner att jag vet vad jag ska göra och det ger ju resultat också. Bara rätt långsamma resultat. När jag pluggade tränade jag ju mycket men åt fel (väldigt fettsnålt och kolhydratrikt), vilket inte var så framgångsrikt. Jag var rätt smal men hade inte så mycket muskler trots aerobics 4-5 gånger i veckan. 

Hursomhelst. Jag vill känna mig nöjd nån gång. Och det gör jag inte. Eller, jo, jag känner mig rätt nöjd ibland när jag har kläder på mig. Utan kläder är jag mindre nöjd. 

En kollega på jobbet tycker att jag inte har "nåt att klaga på" och "inte har nåt överflödigt fett alls på kroppen". Det är ju trevligt att hon tycker det, men det är faktiskt inte sant. Det finns rejält med överflödigt fett på nedre delen av kroppen, men det syns inte så värst när jag har kläder på mig. 

Nu lägger jag ut de här bikinibilderna på mig från i somras helt "ospännig" och oförberedd på att det tas kort.  Hemskt men strunt samma. Jag säger inte att jag är tjock. Det är bara det att jag är inte nöjd med det som syns. Jag har "högre" mål helt enkelt och det tycker jag verkligen att man kan få ha. Eller hur? 

Blir glad av de här bilderna men det beror på att det är härlig sommar och att mina söta barn är med:-)